Detta kanske är för tidigt att säga, fast det känns som att det går lite bättre med bloggandet just nu, mot vad det har gjort alltså. Det kan ju alltid bero på att jag hittat på lite mer utöver det vanliga. Det händer nog lite mer sommartid än annars.

 

Igår hade jag och Sandra bestämt oss för att åka ut till min familjs sommarställe i skärgården. Sagt och gjort, vid 9.20 hade jag lämnat hemmet för att åka och hämta henne. Tog en stund extra att ta sig ut dit eftersom vi handlade det vi skulle äta som middag på vägen. Pappan min hämtade oss med båten.

 

Vi hade toppenväder hela morgonen och förmiddagen, så vi spelade lite kubb tills det började regna, då gav vi upp för att gå in på verandan, spelade lite yatzy och började grilla. Till den grillade kycklingfilén hade vi klyftpotatis och bea. Såå gott!! Efter maten kom min farbror förbi och hälsade på och spelade lite kort med oss.

När vädret hade blivit lite bättre så bestämde vi oss för att ta lite äpplen och mata de söta hästarna som finns en bit bort. En stor mörkbrun häst och en liten brunbeige ponny. Tyvärr tog vi inte med så många äpplen så vi bestämde oss för att hämta lite mera. Det skulle vi med facit i hand inte ha gjort :)

Jag frågade hur Sandra vågade gå så nära sidan på ponnyn, medan hon förklarade att det var ingen fara och hon kan djur, precis efter att hon sagt det råkade hästen kliva rakt på hennes fot. Vi båda fick paniken och jag såg hur hästen skulle ta ett steg till för att nå bättre gräs så skyndade mig att gripa tag i sandra och dra bort henne, hade jag inte gjort det så hade hon haft antingen två skadade fötter eller en riktigt skadad fot. Nu råkade "bara" två av hennes tår illa ut. Lilltån blev stor som min tumme. Ajaj! :(

 

Vi hade nog lite tur, för de andra familjemedlemmarna, pappa, Mats och farfar skulle ner till sjön med traktorn och bakom sig hade de med en kärra. Farfar som är 80 år lyfte (blev lite imponerad över att han var / är så stark vid den åldern!) upp Sandra i kärran och så fick vi åka med för att hämta brädor vid sjön och sen upp till huset igen där vi pysslade om hennes fot.

På kärr färden blev det i alla fall en rolig film gjord, som kommer vara ett minne för livet om första gången hon följde med ut till landet! Haha!

Fast måste säga att hon kämpade på bra trots att tårna var helt svullna och blå. Klagade nästan inget och höll sig vid fortsatt gott humör. Bra jobbat Sandra!!

 

Blev att efter allt detta åka hemåt. Det blev så mycket senare än vad jag (vi) tänkt. Hade tänkt att vi skulle åka från landet vid 17-tiden, men vi kom inte därifrån förrän vid kl 19.30. Måste säga att trots häst olyckan så var det en mycket lyckad dag och jag hoppas att det kan bli fler små dags resor ut till landet. Då utan hästar förstås! ;)
Kram