Igår hemma hos min kära familjemedlem, där vi alla gav kärlek och sällskap.

God eftemiddag.

Jag har inte orkat skriva alls idag förrän nu då jag ger mig på ytterligare ett försök. Jag har tänkt och tänkt på vad jag ska skriva om och om igen, hur jag ska få ur mig allt detta som hänt mig de senaste dygnen. Tårarna vill inte sluta rinna och så har det hållit på sedan tisdagen, men framförallt sedan sent igår eftermiddag.

Som ni vet blev en mycket kär familjemedlem mycket dålig tidigt på tisdagseftermiddagen och sedan dess har denne haft konstant övervakning och sällskap i form av mig själv och några släktingar. Och igår sent på eftermiddagen efter & tillsammans med mycket kärlek och sällskap somnade våran älskade familjemedlem in mycket lugnt och stilla.
Jag kan fortfarande inte förstå att du är borta, men det spelar ingen roll. Jag älskar dig lika mycket för det och kommer alltid att älska dig, precis så som jag alltid har gjort! Och även om jag inte kan se dig, så vet jag att du alltid kommer att vara med mig vart jag än går.

Just nu vet jag inte hur jag ska klara mig igenom detta, även om jag vet att jag förr eller senare känner mig levande igen. Som det är just nu känner jag mig som en zombie, jag har inte ätit på över ett dygn och bara sovit en timme det senaste dygnet. Men jag är inte trött och inte hungrig. Jag har varit ensam hela dagen, men snart får jag besök av pappa och så kommer också Nall snart hem från jobbet.

Imorgon blir det planering och annat som ska diskuteras kring allt detta med de släktingar som var med under vår älskades sista stund här i livet.

Så som ni förstår vet jag inte just nu hur det blir med inläggen här på bloggen. Förhoppningsvis orkar jag slänga in ett per dag i alla fall. Livet går ju vidare vare sig man vill eller inte och då gäller det att försöka göra det bästa av det hela, hur svårt det än är.
Ta hand om varandra och ge mycket kärlek!
Kram