Då var det min första dag som arbetslös och jag ska lite senare ner till arbetsförmedlingen och skriva in mig där. Låter faktiskt hemskare än vad det är för jag hade ett litet möte igår innan jag slutade och trots att jag nu är arbetslös så finns det fortfarande möjligheter som jag och en av mina arbetsgivar kontakter kommer att arbeta med. Så min arbetslöshet kommer att vara ett litet projekt under tiden. Dock vet jag inte hur länge och som det känns just nu spelar det ingen roll, bara detta blir gjort ordentligt.

 

Vaknade i alla fall tidigt imorse och jag har redan varit vaken i någon timme eller så. Efter att ha arbetat i två år så är det inte så konstigt om man är som en levande väckarklocka. Men det har jag alltid varit. Sover sällan länge när jag är ledig en längre tid heller. Gillar inte att sova bort dagen. Speciellt eftersom jag gillar ljus.

 

Imorgon fyller jag år och då väntas inget speciellt. Men jag hoppas jag lyckas fundera ut någon godare middag. Festen ska jag ha på lördag och där är ungefär planerat vad som kommer hända. Blir ingen middag jag bjuder på detta år, vad får ni nog veta i inlägget som kommer efter. Säkert med någon eller några bilder också. 
Kram

 

 

Förra fredagen, eller säger man i fredags, var verkligen perfekt. För en gångs skull kände jag mig inte nervös eller brydde mig särskillt mycket om vad som hände runtikring. Jag var mest fokuserad på de jag var där med och samtalen vi hade. Hade också haft ett möte tidigare under dagen som gjorde att saker och ting kändes lättare. Tror att det påverkade mig positivt under kvällen. Maten var självklart god. Vi åt grekiskt med tzatziki såklart.

 

Egentligen finns det så mycket jag skulle vilja skriva, men vet inte om jag vill skriva det här, inför allt och alla. Det är egentligen inte hemligt, men det skulle nog kännas som att man tar fram lite för mycket av sig själv. Idag blev till exempel inte en dag som jag hade föreställt mig, en sak imorse körde ihop sig och sen rasar hela världen. Det är i alla fall så jag känner det. Även om det egentligen inte var en stor sak. Men så är det med mig, något litet kan bli stort. Och det stora kan igen bli litet när man har lugnat ner sig och tänkt igenom det som hände. Det är också något jag blivit bättre på, att försöka vara lugn vid stressande situationer och tänka igenom saken. Men det är klart, det finns alltid rum för förbättring! Och som man brukar säga, var sak har sin tid.

 

Kram